Mina minnen från Slutaudition 2008, del 6 (SISTA DELEN!)

Jag gick mot juryn. Kände att jag var lite nervös när jag gick. Jag liksom stapplade fram. Varför valde jag klackar? Kändes som att jag skulle snubbla över mina egna fötter. Satte mig på den vita stolen i skinn. Puh, jag trillade inte iallafall. 3 personer stirrade på mig. 6 ögon sitter och glor på dig, tänk själv. Haha, det var riktigt jobbigt. Minns inte heller allt dem sa men det var Andreas som pratade. Och han frågade hur det kändes att vara här. Jag minns att jag svarade något i stil med:  "Det är rätt jobbigt att vänta på sin dom". Han blev helt ställd och bara: "Dom?!". Haha, fan vad puckad jag ÄR! Kunde jag inte kommit på något bättre?! Korkad Yasi.

Han frågade även om jag verkligen ville detta eftersom det skulle innebära ledigt från skolan osv. Jag svarade: Jaaa, mer än någonting annat. Dom drog liksom ut på det och varenda fråga han ställde så svarade jag "jaaaaaa(kan ni inte bara säga NUUUUU!!!!!!)." Fast sa ju inte det sista såklart. Sedan vet ni hur det är med idol. Dom väntar för att göra det mer spännande. Och jag satt ju där med tårar i ögonen. Ja, jag visste att jag skulle böjra gråta hur det än gick. Säger ju det - crybaby.

Tillslut så sa han att jag var en av de 16 kvalfinalisterna och tårarna kom. Jag minns inte vad som hände efter detta, har bara sett delar av det på klipp på tvn. Jag bara: "får jag krama er nuuuuuu?!" och sprang fram till dom och kramade allihopa. ÅÅÅÅÅÅH vad bra det kändes. Alltså ni förstår inte. Jag gick asfort mot hissen och grät som ett litet barn.

I hissen vågade jag inte kolla på kameran utan kollade bara rakt ner i marken. Tänkte: Vad fan händer........ kom ut från hissen, tog av micken och bara sprang och hoppade ut i arenan där alla andra satt. Fyfan vilken lättnad det var. Tårarna rann och jag var hur lycklig som helst! Detta var verkligen något jag drömt om som 12åring. Gud vad jag var glad. Ringde till mamma som var hur nervös som helst & berättade. Och hon bara grät hon med. Mami <3 Ringde till papi och jag minns att han bara skrek: JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! och han hade vart på något möte eller nått. Så hade en kille suttit jämte honom och hoppat till! hahahah. Guuud vad vi alla var glada. Det var en sån enorm lättnad att bara få detdär "du är vidare". Det var en av de lyckligaste stunderna i mitt liv. ♥

Vill du läsa från början? Del 1 - 5 hittar ni här.

Hittade en bild på mig när jag var uppe i Stockholm och tittade på den första fredagsfinalen 2009. Då såg jag ut såhär!

Mina minnen från Slutaudition, del 5

När vi kom till hotellet så hade vi möte med Urban som skötte allting med musiken. Vi fick redan veta i bussen på vägen hem att en överraskning väntade oss när vi kom fram till hotellet. Alla trodde att det var något i som idolerna fått göra tidigare år, d.v.s, välja en låt, lära sig texten och framföra den dagen därpå. Men så var det inte! Vi hade en sån tur med detdär, vi behövde inte göra nånting. Det som var överraskningen var att middagen var serverad för alla oss som lyckats ta oss såhär långt!

Åh, det var såå god mat. Vi åt och åt och samtidigt blev filmade och intervjuade oså. När det var läggdags fick vi instruktionerna: Lägg er och sov, eller öva på er tredje låt. Man vet ju aldrig vad som väntar under morgondagen, sa Ubbe med glimten i ögat. Jaha tänkte jag. Jag är så jäkla aptrött, men jag måste sjunga igenom låten, välja tonart och sätta formen på den. Sjöng igenom den några gånger för mamma och när jag var nöjd så gick jag och la mig.

Vaknade kvart i 7, väldigt utvilad. Idag fick vi lite sovmorgon. Åt en stadig frukost, var inte lika nervös idag, tror att jag kände på mig att något bra skulle hända liksom.. När vi kommit fram till Globen fick vi vänta, vänta, vänta & vänta. Och syncha. (stavas det så?) Syncha är iallafall när man blir intervjuad kan man säga.. När vi hade suttit och väntat i några timmar fick jag panik och började tok öva på låten. Jag gick bort och satte mig på en bänk för att kunna vara ifred och öva i lugn och ro.

Efter ett tag kom Rasmus fram till mig när jag gick runt och sjöng satte han sig på bänken och sa: "Det är ingen idé att du övar, vi ska ändå inte sjunga idag". Va? Tänkte jag. Sedan blev jag skeptisk och tänkte: Aha, den jääveln försöker lura mig! haha ;) Så jag sjöng vidare och tänkte inte mer på det. Men ryktet spred sig. Det var fler som kom tillbaka efter att de synchat och sa samma sak. Till slut orkade jag inte sjunga mer och tänkte: okej, jag kan den nu. Om de skulle lurat mig så behöver jag inte bli nervös över låten iallafall.

Femtioelva år senare fick vi äntligen gå in i globen. Men vi blev helt paffa. Mitt på golvet stod det 30 stolar, inget mer. Scenen vi stått på i två dagar var poff väck. Det var då jag fattade att vi verkligen inte skulle sjunga. Vi gick fram och satte oss på stolarna och Peter Jhide kom fram och berättade att vi skulle gå upp till juryn en efter en och få besked om vi går till kvalet, eller nej.

Han berättade att vi skulle åka upp i en hiss och sedan gå fram mot dem. Precis som de gör i American Idol. Fifäsen vad jag blev nervös där. Jag tittade mig omkring och såg alla duktiga sångare och sångerskor och tänkte att jag ändå kommit hit. Jag var helt säker på att inte gå vidare.

Peter J. är en rolig filur. Han var den som ropade upp alla. Han kunde säga: Nu är det dags för.....(sen vänta i 20 år som han alltid gör) och riktigt stirra någon in i ögonen, t.ex. mig. och sedan säga någon annans namn...... ALICE. Man bara, ååhhh sluta glo på mig då. Jag trodde ju fan att det var jag! Hans blick riktigt tränger sig igenom hela kroppen! Åh. Jag satt där och väntade, och väntade. Blev ju mer och mer nervös när jag insåg att det redan var många som gått vidare. Det var 8 tjejer och 8 killar som skulle vidare till kvalet och när redan 5 tjejer gått vidare blev jag nästan gråtfärdig och det var då Peter J sa mitt namn.

Jag var så jäkla skraj när jag gick ut från arenan. Vad skulle de säga? Vad ska jag göra? Tänk om jag snubblar? AH. Fick min mikrofon och gick in i hissen. Kollade rakt ner i golvet för vågade ju inte direkt glo på kameran! Åkte upp i hissen och när den stannat stod jag först kvar. Fattade inte att jag skulle öppna själv (på idol är det alltid någon som öppnar dörren åt en, hahahah). Så jag stod där som ett fån och bara: JAHA, jag måste trycka. Fan vad tung den var, inte alls beredd på det. Gick väldigt trögt till en början. Och där stod jag. 50m kvar till den heta stolen framför juryn.

Fortsättning följer.......

Ps. Har du missat de andra inläggen? Klicka här: del 1, del 2, del 3, del 4.

"dagens outfit"



Jag fick sitta jämte Johan! Såg ni oss i rutan ? (:



Darin sjöng!



Peter J. kopian satt vid oss!



I pausen innan utröstning!

Sorry för lite suddiga bilder, men så kan det gå :) Nu ska vi gå och lägga oss för imorgon blir det shopping i stan! Puss & godnatt ♥

Mina minnen från Slutaudition 2008, del 4

Somsagt, så var det väldigt jobbigt att en kamera trycktes upp i ansiktet när man satt och åt. Eller ja, åt och åt.. Men tänk dig själv..  Blev då inte så jättemycket mat, däremot mer dricka - apelsin och äppeljuice. Mumsade i mig lite frukter också, vindruvor och melon. Visste ju sen dagen innan att det inte skulle bli så god mat till lunch. Typ skolmat, och det gillar inte jag. Nej, nu ska jag inte vara så kräsen, vi fick ju förfasen mat. Hursomhelst.

Vi åkte till Globen igen, in i väntsalen. Och det var lika lång väntetid idag som igår. Idag var det ju solosång och alla 36 personer skulle få sjunga minst en vers + en ref. Så ja ni kan ju tänka er.. Hade ingen tidsuppfattning alls den dagen. Var så trött, plus att jag sprang på toa stup i kvarten (min otroligt stadiga nyttiga frukost). Efter att jag varit och kissat för hundraelfte gången, och gjort massvis med intervjuer slutade det med att jag somnade på golvet. I ett litet hörn, japp, ni läste rätt. Jag somnade, på golvet. Antar att kamerorna filmade mig, men tur att detta aldrig visades i tv.

Vet inte hur länge jag låg där, men det var inte kul att bli väckt ska jag tala om. Någon skakade om mig och sa: "Yazmina, det är din tur"! Shit, tänkte jag. Måste gå på toa, rätta till håret, kolla så att sminket är ok. Min tröja hade skrynklats. Kul. Kunde ju inte direkt stryka den på något sätt och det är ju inte så att man har ett strykjärn i fickan. Men jag fick le och vara glad. Det var bara och köra. Intervjux2 innan ingång till Globen där juryn satt. Blev sjukt nervös. Och det var jobbigare att gå ensam fram till juryn. Under dag 1 gick vi ju i grupper om 10 st.

Det känndes som att jag gick flera 1000 mil innan jag kom fram. Minns inte vad vi pratade om innan jag skulle sjunga, men när jag hörde pianot så tog jag ett djupt andetag.

Började sjunga. Låten jag hade valt var: Right here, right now. Koncentrerade mig ända ut i fingerspetsarna. Men ändå gjorde jag en tabbe. Vet inte om några av er såg det på klippet från tv4.se, men mitt i låten, råkar jag svälja. Vad fan skulle jag svälja för? Åååååh! Blev ju ännu mer nervös efter det. Fan också tänkte jag. Nu kommer de påpeka detta så åker jag ut. Sjöng iallafall vidare. Och efteråt sa Andreas: Det kändes som att jag såg en vinnare i Globen. Jag skrek inombords av lycka!

När de berättade att jag gått vidare till nästa dag sprang jag ut. Var helt uppspelt. I Extas. Jag. Höll. På. Att. Dö.

Intervju, intervju, massa människor som sprang och kramade mig. Jag var sååååå lycklig. Ringde mamma. Ringde pappa. Pappa började gråta! Åh pappa. Kamerorna trycktes upp i nyllet på mig när jag grät. Jag insåg att jag skulle komma till att bli idols crybaby!

Efter en lång dag 2 åkte vi tillbaka till hotellet och där väntade en överraskning. Om den är bra eller dålig får ni läsa om i del 5, för nu ska jag nana! Sov gott pärlor! ♥

Hittade ändå lite bilder från Slutaudition förra året.. here u go!

Nu börjar det. Och jag vet exakt hur det känns. Att sjunga sig till en fredagsfinalplats.

Tänk att jag var en av dem 11 för precis ett år sedan?

Jag fattar fan inte ens att jag varit med ens. Sick..

Här hemma hejar vi på Erika, Erik, Tove och Eddie! :)

Mina minnen från Slutaudition 2008, del 3

Hjärtat dunkade fortfarande i 190 när jag kom till väntsalen. Där satt redan flera som hade tagit sig vidare till den andra dagen. Jag förstod inte först att jag var en av de 36 när vi helt plötsligt satt där, bara 36 st. För bara en timme sedan var det över 100 st pers i lokalen. När jag insåg detta kom tårarna, jag började gråta, ringde mamma, ringde pappa, tårarna rann och alla kameror riktades mot mig, de intervjuade mig. Jag minns inte vad jag svarade på frågorna. Grät lyckotårar. Grät lite till.

I bussen på väg tillbaks till hotellet tittade jag ut genom fönstret. "Tänk om juryn faktiskt tycker att jag är bra?". Måste sett roligt ut när jag satt där och log för mig själv :). När vi kom till hotellet var det ingen vilan, nej nej. Det var in i ett rum, vänta där i cirka 2 timmar innan vi fick instruktioner om vad vi skulle göra. Alla trodde att vi skulle få välja på låtar som de fått göra tidigare år (fick de även göra i år, 2009) och även bilda grupper, men vi fick välja låtar själva och fick ett schema att gå efter. Det var bara att vänta och eftersom jag var näst sist tänkte jag att det skulle bli en sen natt. Klockan var över 23 när första gick in, och det var 12 st före mig (och man fick en kvart tillsammans med pianisten).

Det blev massa sjungande, skvallrande, visslande i korridoren. Och vi var superhungriga. Sedan mitt i allt tjatande om mat kom räddaren i nöden, MC DONALDSMAT! Jag tror det aldrig har varit så gott med en stor j-vla burgare någonsin. Glufsade i mig verkligen. Tur att vi slapp bli filmade för jag var verkligen sjuuuukt hungrig! Haha. Jag satte mig ner på golvet bland de andra och började öva på mitt låtval nr 2 - Right here, right now. Sms:ade mamma som låg uppe på vårt hotellrum: MAMMA hämta min kudde, it's gonna be a loooooong night.

Mami kom ner med min kudde, hon sa att hon skulle försöka sova och att jag skulle ringa när jag var påväg upp efter att jag repat. Mm, svarade jag och la huvudet på kudden. Somnade som en stock runt 01 tiden, även om det var massa skrik, skratt och sång.. Vid 02 väcks jag av att kameramannen väcker mig. Intervju. Oh no, låt mig sova tänkte jag. Men det var bara att pallra sig upp. Intervju som tog 10-15 minuter kanske? Man måste säga allt så bra och formulera det själv. Om intervjuaren (Mia var det oftast:) ) säger: Hur känns det Yazmina? Så ska man inte säga: sådär. För då fattar ju inte tittarna vad man sagt "sådär" till? Så man ska tänka att hon frågar, men man svarar med frågan. Så man ska typ vara Det känns bra! Ah, ni fattar nog :)

Sedan efter en halvtimmes väntande var det dags för mig. Klockan var 03.00 och jag gick in och körde järnet. Gick bra trots att jag var jätte trött. Efter min repetition skulle man göra intervju om hur det hade gått på repet oså. Kom i säng ungefär halv 4. Somnade kvart i (tvätta bort sminket & borsta tänderna först ju).

Vaknade av att klockan ringde halv 6. Inga sovmorgnar här inte! Utvilad var jag inte heller, men bättre 2 timmar än inget alls. Man spänner sig så mycket så man blir trött av det. Att gå runt och ha ont i magen utav nervositet en hel dag gör det inte bättre iallafall. Gick ner till restaurangen vid halv 7 och åt iiinte mycket frukost. Det var jobbigt att kamerorna var så på idag. Inte ens frukosten ifred.....

To be continued...;)

Mina minnen från Slutaudition del 2

Mitt alarm på mobilen ringde klockan halv 7. Snoozade till kvart i (stavning?), var ju as trött, men ändå pigg! Gick upp iallafall och fixade håret & sminkade mig. Mamma låg kvar i sängen. Jag hade självklart ingen panik/stress över  vad som egentligen skulle hända under dagen, utan jag tänkte typ inte ens på det.. Det var först när jag och mami gick ner till restaurangen för att äta frukost. 101 personer där nere. Jag blev direkt nervös. Men inte nervös, utan liksom.. mer ångestfylld. Jag tänkte, det är lika bra att äta mycket eftersom det verkar bli en låååååång dag (alla ska ju sjunga).

Försökte trycka ner iallafal en macka och ett glas juice, gick sådär. Tog yoghurt istället. Smakade sådär men jag var tvungen att äta något. Halv 8 skulle bussen gå från hotellet till Stockholm och Oscarsteatern. Men vi kom inte iväg förrens 8 eftersom det var några som försovit sig! På bussen satt jag jämte Victoria Dogan. Mami fick stanna kvar på hotellet med de andra mammorna! Inga mammor på slutaudition inte!

När vi kommit fram till Stockholm var det en stor lättnad! Men när vi kom till Oscarsteatern märkte vi att något inte stod rätt till, vi fick ju aldrig gå ur bussen? Utan vi satt bara och såg Oscars från bussen, sedan åkte vi vidare! Ingen visste vart vi skulle, men när vi åkte mot globen började många fatta. Helt overkligt att vi skulle vara i globen på slutaudition.

När vi kom fram och körde in någon bakväg, fick vi sitta i bussen i cirka en timme innan vi fick gå ut. Då skulle alla in i själva arenan och ställa sig på den förberedda scenen. Det blev typ lite kaos där på scenen. Många hade instrument med sig, t.ex. gitarr, piano, munspel osv. Vi lyckades iallafall. När alla kommit upp på scen hörde vi ett ljud ovanifrån. Det var en storbildskärm som visade bilder från idol 2007, när Marie och Amanda stod i finalen, sedan sa juryn, Andreas, Bagge och Laila något, minns inte vad, men blev skitnervös!

Vi alla fick gå till ett rum som skulle bli vår väntsal. Vi väntade och alla började småprata med varandra, jag satt med Alice Svensson, Erika Selin (kvalfinalist i år) och en annan tjej som jag inte minns namnet på... Vi satt där och pratade samtidigt som olika nummer ropades upp, jag minns att jag inte ville göra det, det var ju så jäkla nervöst. Men när cirka 50 personer varit inne ropades mitt nummer upp. Jag hamnade alltså i grupp nr 6.. (tror jag, om jag minns rätt).

Vi gick in på scenen, tio pers, det var en tjej som var först. Sedan var det jag som nummer 2. Trea var en kille med munspel och fyra var Robin B. Resten minns jag inte... Iallafall så sjöng tjej nummer 1 först och juryn granskade henne från topp till tå. Jag trodde jag skulle dö, för jag var så sjukt nervös. När juryn sagt tack var det dags för min tur. Lilla jag, sjunga i globen för första gången, hade jag aldrig trott. Ahhhhh! Okej. Fokusera nu. Gick fram och tog bort micken från mickstativet, började sjunga.

Hade valt If I ain't got you och började sjunga, och det är här jag har minnesluckor. Men jag har ju sett på klippet på tv4.se. Såg att jag flackade lite med mikrofonen på vissa ställen (nervositet). Sjöng även lite väl fort (fortare än jag övat in), och när jag sjungit typ i tio sekunder (känndes det som) kom ett "tack!" från juryn. Blev inte så besviken eftersom ingen fick sjunga klart sin låt, men jag hade ju inte haft emot något att sjunga en vers & en refräng.

Ställde tillbaka mikrofonen i stativet och gick och ställde mig på min plats. Kännde nervositeten krypa genom kroppen "är det bra eller dåligt när de avbryter tidigt  i låten?", "har jag ens någon chans mot dessa fantastiska sångare och sångerskor?". Det var kameror överallt och man kunde inte låta bli att tjuvkika på juryn när de granskade sångaren/sångerskan som stod längst fram.

När alla i ledet hade sjungit var det att gå tillbaka till väntsalen där det serverades lunch. Under hela dagen blev det även massa intervjuer med TV-team och webb-TV. Man var så himla nervös och spänd, jag kommer inte alls ihåg vad de hade frågat eller vad jag hade svarat, när man sedan tänkte efter.

Efter att alla sjungit så ville juryn ha in alla 101 på scen. När vi stod där framför dem sa dem: "Ni är nu 101 deltagare, men det kommer bara vara 36 st av er som går vidare tills imorgon". När jag stod där tänkte jag: Okej, hejdå idol! :( Vi fick gå fram i gruppordning. Alltså grupp nr 1 var först ut. Juryn sållade verkligen eftersom det var bara 5-6 st i varje grupp som gick vidare. När det var min grupp var jag så sjukt jävla nervös.

Bagge sa: "Ni som går vidare kan ta ett steg framåt". Okej täntkte jag, säg YAZMINA, säg YAZMINA! De började inte från nr 1, utan längst bak i vårt led. Så antog att jag åkt ut. Fan tänkte jag. De ropade upp 3 st i vår grupp, sedan dröjde han med svaret. Då tänkte jag, nu är det definitivt kört och kände tårarna komma fram. Eftercirka 15 sekunder som känndes som 15 timmar (okej, 15 v ä l d i g t långa sekunder) sa Bagge: "Schhaaaaassmina Simikkkk" (så svenskt så svenskt). Jag fattar inte 1. Varför kan man inte bara säga Yazmina? Det uttalas med ett J, inte schhhhhh. Fattar inte? Y? Brukar ni säga schoooghyrt till yoghurt? Och sen Simic, kan ju inte vara så svårt när alla kan säga IBRAHIMOVIC? Eller hur? :)

Iaf, jag uppfattade inte först att det var mig han menade, eftersom jag heter Yazmina Simic och inte Shaaasssmina Simikkk, men när jag fattade att det var jag tog jag ett steg framåt av lättnad, vid min vänstra sida stod Robin Bengtsson som också gått vidare, kramade om honom och sprang ut till väntsalen igen! Där kom alla tårar.

F o r t s ä t t n i n g   f ö l j e r

Mina minnen från Slutaudition, del 1

Satt och tittade på reprisen av idol idag. Fick såna sjuka flashbacks från när jag själv stod där för ett år sedan. Dock stod vi inte på Oscarsteatern, utan vi fick vara i Globen. Det var 5 sjuka dagar uppe i Stockholm, jag minns dem som igår. Jag och min mami (älskade mamma!) åkte upp till Södertälje på hennes
f ö d e l s e d a g, alltså den 24 maj 2008. Kan ni tänka er, att hon följde med mig på slutaudition på sin födelsedag? Tack mami!

Vi åkte tåg upp, resan gick bra, trots att jag vägrade äta något på grund av nervositeten och fjärilarna i magen. Efter halva resan blev jag dock lite sugen på något så det fick bli godis och en smoothie. Försökte koppla på tåget av men stördes av någon liten skrikande bebis. Satte i hörlurarna till ipoden och försökte sova. Gick ju inte alls.

Vi kom  fram till Södertälje runt halv 4 på dagen. I solens hetta stod vi på perrongen i Södertälje och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen (TYP, haha). Efter några sekunder insåg vi att vi inte var ensamma, vi såg cirka ett 20-30tal (?) andra personer som skulle kunna vara slutauditionpersoner, och vad rätt vi hade. Så fort vi kommit ner till bussarna/taxibilarna började alla prata med varandra precis som att vi kände varandra!

Jag minns att vi fick åka gratis buss ner till stationen, eftersom vi hade sagt att vi är blivande IDOL-deltagare. Han tyckte ju att detta var supercoolt och vi tackade så mycket för färden när vi var framme vid stationen. Minns att jag snabbt hittade Victoria, bland alla människor. Även Robin B. Jag vet inte varför just vi började prata, men.. det måste varit ödet! Hihi.

Hursomhelst så traskade vi upp till hotellet, checkade in, sedan hölls ett möte på kvällen på hotellet. Där samlades alla 101 slutauditiondeltagare + föräldrar, folk från tv4 & meter. Det var riktigt mycket folk. Jag satt där, näst längst fram och sneglade åt alla håll. Mina tankar gick ungefär såhär:
"Fan vad hon var snygg, hon kommer gå långt", "han ser ut som en typisk pojkidol", "hon sjunger asbra, hörde henne där nere i lobbyn", "fan, vad har jag gjort?!", "ofta jag sitter här eller drömmer jag?", "jag kommer aldrig att komma till kvalet, fattar jag väl själv".

Som ni ser, var jag väldigt osäker på mig själv när informationsmötet hölls, men jag försökte ändå koncentrera mig på vad de sa. När mötet var slut skulle alla fotograferas (ni vet juryn ser ju bilder när de väljer vilka som ska gå vidare och så) och jag hade ju inte ens sminkat mig. FAN tänkte jag, men det var bara att le och bita i det sura äpplet. Håret hade jag i en sidfläta, och hade ett svart långt linne på mig. Jag stod där, framför idol loggan, log och tänkte: "hoppas ni ser att jag verkligen viiiiiiilll detta, har jag ju velat sen idol startade. hihi". Typ någonting sådant. Hah!

Efter att alla fotograferats gick alla ner mot baren där man kunde ta något gott att äta, dricka eller bara vara. TV:n slogs på runt åttasnåret då Eurovsion Song Contest började. Det var året Perrelli tävlade för Sverige. I början, satt alla ganska tysta och tittade på tvn, men efter kommentarer så började snacket. Vi var ett härligt gäng som satt och pratade, min mamma var även med och hon är ju väldigt öppen och jag är blyg, så det känndes som att hon satt och pratade och jag höll med. Haha!

När jag började gäspa framför alla så blev det dags att gå upp på rummet, klockan var ju närmare 11, och det var ingen sovmorogn imorgon, nej för det var första dagen på slutaudition! Mamma och jag åkte hissen upp till vårt rum eftersom vi bodde på fjärde våningen. Kunde ju sjäövklart inte sova, så tog en dusch, borstade tänderna och kröp ner i sängen, kollade klart på ESC, somnade runt.. halv ett.

Vill ni höra fortsättningen? ;)

Såhär såg min idolresa ut i bilder.

Mitt nummer: 27015. Minns när dem ropade upp mig och det var dags att gå in till juryn. Alla var supernervösa och det blev ju inte bättre av att ingen gått vidare hittils!

Jag var så nervös så jag höll på att dö, och när killen innan mig (Abbe) var den första som gick vidare ökade pressen på mig. Men titta, jag fick ju en guldbiljett trots allt?! ;)

Välkommen till slutaudition, Yazmina

Och efter h-lvetesdagarna på slutaudition så var jag faktiskt en av de 8 bästa tjejerna år 2008. G.A.L.E.T. Välkommen till kvalet!

Efter en vecka med massa tårar och 5 stycken fina vänner som tvingats lämna "gänget" var det så att jag blev en fredagsfinalist! Alla dessa ögonblick är helt obeskrivliga. Vet itne hur jag ska kunna förklara för er hur det känndes. Men det var galet.. Amazing! ♥

Min lillebror och jag i expressen!♥

Här ser ni när jag sjunger Only hope, på min audition. Det kanske inte märks att jag är nervös här, men jag höll på att kissa i brallan alltså. Lite synd att man inte fick se båda låtarna jag sjöng, men sånt är livet.

http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.602010