Mina minnen från Slutaudition, del 1

Satt och tittade på reprisen av idol idag. Fick såna sjuka flashbacks från när jag själv stod där för ett år sedan. Dock stod vi inte på Oscarsteatern, utan vi fick vara i Globen. Det var 5 sjuka dagar uppe i Stockholm, jag minns dem som igår. Jag och min mami (älskade mamma!) åkte upp till Södertälje på hennes
f ö d e l s e d a g, alltså den 24 maj 2008. Kan ni tänka er, att hon följde med mig på slutaudition på sin födelsedag? Tack mami!

Vi åkte tåg upp, resan gick bra, trots att jag vägrade äta något på grund av nervositeten och fjärilarna i magen. Efter halva resan blev jag dock lite sugen på något så det fick bli godis och en smoothie. Försökte koppla på tåget av men stördes av någon liten skrikande bebis. Satte i hörlurarna till ipoden och försökte sova. Gick ju inte alls.

Vi kom  fram till Södertälje runt halv 4 på dagen. I solens hetta stod vi på perrongen i Södertälje och hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen (TYP, haha). Efter några sekunder insåg vi att vi inte var ensamma, vi såg cirka ett 20-30tal (?) andra personer som skulle kunna vara slutauditionpersoner, och vad rätt vi hade. Så fort vi kommit ner till bussarna/taxibilarna började alla prata med varandra precis som att vi kände varandra!

Jag minns att vi fick åka gratis buss ner till stationen, eftersom vi hade sagt att vi är blivande IDOL-deltagare. Han tyckte ju att detta var supercoolt och vi tackade så mycket för färden när vi var framme vid stationen. Minns att jag snabbt hittade Victoria, bland alla människor. Även Robin B. Jag vet inte varför just vi började prata, men.. det måste varit ödet! Hihi.

Hursomhelst så traskade vi upp till hotellet, checkade in, sedan hölls ett möte på kvällen på hotellet. Där samlades alla 101 slutauditiondeltagare + föräldrar, folk från tv4 & meter. Det var riktigt mycket folk. Jag satt där, näst längst fram och sneglade åt alla håll. Mina tankar gick ungefär såhär:
"Fan vad hon var snygg, hon kommer gå långt", "han ser ut som en typisk pojkidol", "hon sjunger asbra, hörde henne där nere i lobbyn", "fan, vad har jag gjort?!", "ofta jag sitter här eller drömmer jag?", "jag kommer aldrig att komma till kvalet, fattar jag väl själv".

Som ni ser, var jag väldigt osäker på mig själv när informationsmötet hölls, men jag försökte ändå koncentrera mig på vad de sa. När mötet var slut skulle alla fotograferas (ni vet juryn ser ju bilder när de väljer vilka som ska gå vidare och så) och jag hade ju inte ens sminkat mig. FAN tänkte jag, men det var bara att le och bita i det sura äpplet. Håret hade jag i en sidfläta, och hade ett svart långt linne på mig. Jag stod där, framför idol loggan, log och tänkte: "hoppas ni ser att jag verkligen viiiiiiilll detta, har jag ju velat sen idol startade. hihi". Typ någonting sådant. Hah!

Efter att alla fotograferats gick alla ner mot baren där man kunde ta något gott att äta, dricka eller bara vara. TV:n slogs på runt åttasnåret då Eurovsion Song Contest började. Det var året Perrelli tävlade för Sverige. I början, satt alla ganska tysta och tittade på tvn, men efter kommentarer så började snacket. Vi var ett härligt gäng som satt och pratade, min mamma var även med och hon är ju väldigt öppen och jag är blyg, så det känndes som att hon satt och pratade och jag höll med. Haha!

När jag började gäspa framför alla så blev det dags att gå upp på rummet, klockan var ju närmare 11, och det var ingen sovmorogn imorgon, nej för det var första dagen på slutaudition! Mamma och jag åkte hissen upp till vårt rum eftersom vi bodde på fjärde våningen. Kunde ju sjäövklart inte sova, så tog en dusch, borstade tänderna och kröp ner i sängen, kollade klart på ESC, somnade runt.. halv ett.

Vill ni höra fortsättningen? ;)