Mina minnen från Slutaudition 2008, del 3

Hjärtat dunkade fortfarande i 190 när jag kom till väntsalen. Där satt redan flera som hade tagit sig vidare till den andra dagen. Jag förstod inte först att jag var en av de 36 när vi helt plötsligt satt där, bara 36 st. För bara en timme sedan var det över 100 st pers i lokalen. När jag insåg detta kom tårarna, jag började gråta, ringde mamma, ringde pappa, tårarna rann och alla kameror riktades mot mig, de intervjuade mig. Jag minns inte vad jag svarade på frågorna. Grät lyckotårar. Grät lite till.

I bussen på väg tillbaks till hotellet tittade jag ut genom fönstret. "Tänk om juryn faktiskt tycker att jag är bra?". Måste sett roligt ut när jag satt där och log för mig själv :). När vi kom till hotellet var det ingen vilan, nej nej. Det var in i ett rum, vänta där i cirka 2 timmar innan vi fick instruktioner om vad vi skulle göra. Alla trodde att vi skulle få välja på låtar som de fått göra tidigare år (fick de även göra i år, 2009) och även bilda grupper, men vi fick välja låtar själva och fick ett schema att gå efter. Det var bara att vänta och eftersom jag var näst sist tänkte jag att det skulle bli en sen natt. Klockan var över 23 när första gick in, och det var 12 st före mig (och man fick en kvart tillsammans med pianisten).

Det blev massa sjungande, skvallrande, visslande i korridoren. Och vi var superhungriga. Sedan mitt i allt tjatande om mat kom räddaren i nöden, MC DONALDSMAT! Jag tror det aldrig har varit så gott med en stor j-vla burgare någonsin. Glufsade i mig verkligen. Tur att vi slapp bli filmade för jag var verkligen sjuuuukt hungrig! Haha. Jag satte mig ner på golvet bland de andra och började öva på mitt låtval nr 2 - Right here, right now. Sms:ade mamma som låg uppe på vårt hotellrum: MAMMA hämta min kudde, it's gonna be a loooooong night.

Mami kom ner med min kudde, hon sa att hon skulle försöka sova och att jag skulle ringa när jag var påväg upp efter att jag repat. Mm, svarade jag och la huvudet på kudden. Somnade som en stock runt 01 tiden, även om det var massa skrik, skratt och sång.. Vid 02 väcks jag av att kameramannen väcker mig. Intervju. Oh no, låt mig sova tänkte jag. Men det var bara att pallra sig upp. Intervju som tog 10-15 minuter kanske? Man måste säga allt så bra och formulera det själv. Om intervjuaren (Mia var det oftast:) ) säger: Hur känns det Yazmina? Så ska man inte säga: sådär. För då fattar ju inte tittarna vad man sagt "sådär" till? Så man ska tänka att hon frågar, men man svarar med frågan. Så man ska typ vara Det känns bra! Ah, ni fattar nog :)

Sedan efter en halvtimmes väntande var det dags för mig. Klockan var 03.00 och jag gick in och körde järnet. Gick bra trots att jag var jätte trött. Efter min repetition skulle man göra intervju om hur det hade gått på repet oså. Kom i säng ungefär halv 4. Somnade kvart i (tvätta bort sminket & borsta tänderna först ju).

Vaknade av att klockan ringde halv 6. Inga sovmorgnar här inte! Utvilad var jag inte heller, men bättre 2 timmar än inget alls. Man spänner sig så mycket så man blir trött av det. Att gå runt och ha ont i magen utav nervositet en hel dag gör det inte bättre iallafall. Gick ner till restaurangen vid halv 7 och åt iiinte mycket frukost. Det var jobbigt att kamerorna var så på idag. Inte ens frukosten ifred.....

To be continued...;)